Innehållsbeskrivning Sextonde&$k160;äventyret med Nelly Rapp&$k160;utvecklas till&$k160;en riktigt härlig&$k160;skröna. Och Nelly är barnens favorit som toppat Barnboksjuryns val flera år i rad. Under utbildningen till monsteragent har Nelly och Valle fått lära sig att vättar bara&$k160;finns i människors fantasi. I det här äventyret får de chans att undersöka om det stämmer - eller om gamlingarna på&$k160;Kulturgården har rätt när de&$k160;påstår att det är vättarna som tjyvar och ställer till allt på ålderdomshemmet.&$k160; Nelly och Valle besöker Valles gammelfarfar Gunnar som bor på Kulturgården, det&$k160;attraktiva ålderdomshem som&$k160;drivs av Värdig Vård AB. Ägarna lockar med ett vackert hus, stor trädgård&$k160;och stimulerande kulturaktiviteter varje dag, och de gamla står i kö för att få bo där. Men Nelly och Valle hinner inte mer än sätta sin fot på hemmet, förrän de märker att&$k160;allt inte verkar stå rätt till. Trädgården håller på att växa igen,&$k160;i köket tornar disken upp sig, i fönstren hänger spindelväv och föreståndaren verkar trött och&$k160;grinig. Och framför allt&$k160;sitter de boende bara och sover i sina stolar den korta stund de är uppe om dagarna. Så även gammelfarfar Gunnar som tidigare var så pigg ... Är det vättarnas fel att det ser ut som det gör&$k63; Det ryktas i alla fall om att de ligger bakom stölderna av alla runda saker som försvinner hela tiden. Eller finns det någon annan som orsakar denna misär&$k63; Nelly och Valle inser att de måste undersöka både det ena och andra i huset: om det finns småfolk under jorden och vad föreståndaren håller på med för märkliga&$k160;saker&$k160;...&$k160; Illustratör: Christina Alvner/Innehållsbeskrivning från Elib
Sextonde boken med monsteragenten Nelly Rapp. Nelly och Valle besöker Valles gammelfarfar Gunnar som bor på Kulturgården, ett attraktivt ålderdomshem. Ägarna lockar med ett vackert hus, stor trädgård och stimulerande kulturaktiviteter varje dag. Men Nelly och Valle märker att allt inte verkar stå rätt till på hemmet. Är det vättarnas fel att det ser ut som det gör? Eller finns det någon annan som orsakar misären?